29 juli 2008

Och så stickade vi såklart

Överallt och hela tiden.

Det fanns en gammal gammal farbror i Rättvik för några år sedan som målade träskor. Han såg ut att vara 100 år minst. När jag köpte mina för kanske 5 år sedan hade han redan gått bort men hans kurbits fanns fortfarande kvar på några skor. De jag köpte har hans målning men hans son skrev namnet. När Britta köpte sina levde han fortfarande. Han suckade och pustade lite över att Britta var ett så långt namn. Så blev det så här istället. Brtta. Men det går ju lika bra.

4 kommentarer:

Marit sa...

Hahaha det där har jag aldrig tänkt på! Vad mysigt det såg ut i Äppelbo! Jag vill också åka hem, det får väl bli till kräftskivan kanske:)

silveropulver sa...

Ja det var verkligen jättemysigt!! Kom hem med dig!

Isabelle sa...

Aldrig har träskor varit så snygga. Vilka fina och klädsamma ben du har Gullesöt :D Sådana skulle jag också vilja ha :)

silveropulver sa...

Ja visst är det ett par långa och fina ben det där! Synd bara att de inte är mina. Det är träskoägaren själv på bilden.