Det är alltid lite svårt att sova natten till långfredagen, med rädsla för att vakna som familjens långlat. Leker ni långlaten i er familj? Det är en ganska stressande tradition. Den som vaknar sist blir långlaten hela dagen och man blir retad och hånad och i värsta fall smiskad med påskriset (vi brukar stanna vid ret). Jag minns det som igår, känslan i magen när man spänd smög upp och ibland var först och kunde andas ut och ibland möttes av skratt och hånande rop: långlaten, långlaten! Jag bestämde mig tidigt för att inte föra den här traditionen vidare men är man först upp är det så svårt att hålla sig...Manne får sig nog en omgång med riset senare idag he he.
9 kommentarer:
Ha ha...Anna, era traditioner är ju huur roliga som helst. Hur kommer det sig att jag glömt denna ni hade vid påsk..? Ja ja, jag tycker du ska föra denna och såklart jultraditionen vidare =)
GLAD PÅAK o KRAM!
Linda D
oj då, Glad Påsk skulle det ju stå...och så kan man ju passa på att berömma fröken för allt vackert handarbete.
Linda igen..
Glad Påsk! Aldrig hört om din tradition.... ja ja ni i dalarna har ju en hel det traditioner att hålla vid liv!Min ena tonårsdotter skulle bli långlaten hela tiden.
Ha ha Linda, jag tänkte faktiskt på dig när jag skrev om påsktraditionen, det här skulle linda veta tänkte jag! Kom till falun snart!!
Glad påsk!
Ylva, jag misstänkte nästan att långlaten inte var så välkänd hi hi.. Glad påsk till dig med!
Ha ha...gjorde du det, skoj! Jag kommer nog inte till Falun på ett tag, men ev sthlm nästa vecka om jag hittar nån billig biljett, du har inte vägarna dit kanske..?
He, he... vilken fantastisk lek. Glad påsk!
Hahaha usch ja det va jobbigt att bli långlaten! Jag har inte fört den där traditionen vidare:) Synd förresten för jag var först upp i fredags....
Fint påskris ni har!
Haha jag har aldrig blivit långlaten hemma så jag tyckte att traditionen var väldigt kul ända tills i år...Kalles telefon ringde och väckte oss på morgonen och av ren långlaten-reflex så flög jag ur sängen samtidigt som han gick upp för att svara. Jag hävdar att vi lämnade sängen exakt samtidigt men han retade mig ändå för långlaten hela dagen. Fruktansvärt irriterande!
Ha ha ha! Hos oss utspelades föjlande senario: Manne kröp bort till mig och sa godmorgon, är du vaken? Ja sa jag fort som tusan fast jag sov. Har du varit uppe och kissat frågade jag? Nej sa manne. BRA skrek jag och flög upp. Ha ha, så blev han långlaten. För det är ju först upp som gäller, inte först att vakna. Kvällen innan sa jag "vi leker väl inte långlaten imorgon? Det är ju så jobbigt. Och jag vill sova." Det är nåt speciellt med långlaten alltså. Det vill man verkligen inte bli.
Skicka en kommentar